Text: Camilla Sederholm
Överraskningen kom med ett samtal från juristen en dag i början av januari 2021. Vår organisation skulle bli ägare till ett arv, en lägenhet i centrala Helsingfors. Den sista av två till åren komna systrar och medlemmar hos oss, hade gått ur tiden. Enligt det gemensamma testamentet skulle egendomen som huvudsakligen bestod av lägenheten tillfalla vår organisation.
- Vi utreder som bäst om det finns några kusiner som eventuellt är intresserade att köpa den av er, men lägenheten är utan tvekan er och det villkorslöst, betonade juristen.
- Villkorslöst är en viktig detalj. Det betyder att ni får göra vad ni vill med den, ni behöver inte bli med lägenheten om ni inte vill. Det är fritt att sälja den, bara vi först får bouppteckningen gjord. Den är i nöjaktigt skick.
Om vi vill. Ville vi? Vi visste inte. Nöjaktigt skick, vad innebar det? Vi hade inte känt systrarna personligen. Vi hade inte sett lägenheten. Kunde den fungera som nytt kontor kanske?
När du ärver någons livslånga hem så vill du bära ansvaret med värdighet.
Ännu skulle det dröja månader, ja ett helt år, innan alla beslut och papper var i skick och lägenheten var tömd; lagfarten, bouppteckning, släktutredningar och värderingar.
Under tiden besökte vi lägenheten i repriser, för att röja, värdera, och ta hand om dokument och fotografier som behövde sparas, så många saker att förundras över, saker att bära ut, och saker som behövde bevaras. När du ärver någons livslånga hem så vill du bära ansvaret med värdighet.
Saker och ting tog tid. Organisationen ville inte bli fastighetsägare. Lägenheten lämpade sig bättre som renoveringsobjekt och det beslöts att lägenheten skulle säljas. Medel från försäljning skulle bättre hjälpa vår verksamhet för naturen bättre än att bli med lägenheten.
Att ärva fastighet anses allmänt vara besvärligt, men vi gör det när som helst på nytt. Vi är tacksamma.
Intäkterna från försäljningen ville vi placera hållbart enligt bästa möjliga praxis så att avkastning möjliggör för investeringar och stöd i vårt och våra lokalföreningars arbete med att skydda vår gemensamma miljö och natur också på längre sikt.
En firma fick till slut sköta slutstädningen. Turen var med oss en gång till. Priserna på gamla bostäder skulle börja dala efter bara ett par månader i augusti 2022. Bostadsmarknaden hade redan börjat mattas av, utbudet av köpare minskade. Vi hann få lägenheten såld i juli. I det läget spelade det mindre roll att få marknadens bästa pris än att få ett hyggligt pris och avkastningen placerad med vinst av professionella portföljförvaltare.
Att ärva fastighet anses allmänt vara besvärligt, men vi gör det när som helst på nytt. Vi är tacksamma.
Vår organisation fick i ett slag en ekonomisk trygghet den inte haft förut. Det här är viktigt att inte missförstås, vi badar inte i pengar, tvärtom. Omvärlden är osäker, de offentliga bidragen är osäkrare än på länge med den nya regeringen.
Det att arvet var villkorslöst donerat till oss har gett vår organisations ideella verksamhet lite mera spelrum framöver.
En del privata bidragsgivare har dragit åt svångremmen. Det att arvet var villkorslöst donerat till oss har gett vår organisations ideella verksamhet lite mera spelrum framöver.
Investeringar är ändå alltid osäkra och vi skyndar långsamt, liksom systrarna gjorde. I testamentet ingick också egenhändigt inlagda syltburkar på hallon och blåbär från 1990-talet och äldre, som fyllde hyllorna i hjälpköket. Innehållet i dessa burkar var intakt. Deras ägare var mästare på, och högst angelägna om, att förvalta naturens skafferi. De visste att just dessa värderingar delar vi med dem. Därav förtroendet. Vi säger tusen tack, och utan tvekan på nytt!
