Text: Tony Karlsson
Vi har nu levt med coronapandemin i ett helt år. Vid den här tiden ifjol (16.3.2020) rekommenderade FSU att hela UF-rörelsen skulle begränsa den fysiska verksamheten för att minska risken för smittspridning. Bakom oss har vi alltså ett år fyllt av social distansering, ansiktsmasker och handsprit, distansstudier och -arbete, samt avbokad föreningsverksamhet. Läget är då passligt för en statuskoll - var står vi nu och framför allt, hur mår föreningarna?
Pandemin ställer stora krav på de förtroendevalda i föreningarna. Styrelseuppdrag ska enligt mig vara kul och givande, och borde genom sin mångsidighet kunna ge utrymme för både innovation och självförverkligande. Tyvärr har många styrelser nu i stället blivit vingklippta och reducerade till förvaltare, rollen är nu att vända på slantarna och hålla föreningen vid liv i väntan på bättre tider. Den riktiga verksamheten och självförverkligandet får helt enkelt vänta.
Det ofrivilliga avbrottet i verksamheten gav under fjolåret många styrelser möjlighet att ta en behövlig paus för att ladda batterierna, ”brainstorma” och planera ny verksamhet. Den tiden är dock förbi sedan länge och nu väntar man bara på att få komma i gång igen. Framtiden är ändå osäker och ingen kan förutspå när det blir möjligt att ordna fysisk verksamhet igen. Samtidigt rullar driftkostnaderna för föreningarnas fastigheter på, men utan de så oumbärliga intäkterna. I flera föreningar finns det en reell risk att kassan är tom före verksamheten kan återupptas, behovet av extern finansiering och understöd är ett faktum.
Att flytta från föreningshusen ut på nätet är heller ingen heltäckande lösning. Trots att flera föreningar visat imponerande prov på anpassningsförmåga och bland annat under fjolåret för första gången omformat och lyckats genomföra någon verksamhet på distans, så finns på de flesta håll ändå inte denna möjlighet. UF-rörelsen bygger långt på sociala och fysiska möten mellan människor, och merparten av dessa kan helt enkelt inte ersättas med tekniska lösningar. I viss mån börjar marknaden för onlineverksamhet dessutom vara rätt mättad, speciellt efter långa dagar med distansstudier, -arbete och -möten, är ännu mera skärmtid sällan speciellt högt på önskelistan.
Många är vi som ivrigt väntar på tiden efter coronapandemin, trots att ingen ännu kan säga när den kommer eller exakt hur den kommer att se ut. Sannolikt är att vi även inom UF-rörelsen kommer att behöva anpassa oss till ett nytt normalläge, som kan skilja sig märkbart från vad vi varit vana vid före covid-19. Hursomhelst är ungdomsföreningarna fulla med driftiga och smarta styrelsemedlemmar och eldsjälar, så vi har garanterat den kompetens som krävs då den dagen kommer. UF-rörelsen anpassar sig till förändringar liksom alltid förr, det tvivlar jag inte på en sekund.
Tony Karlsson är förbundsordförande för Finlands Svenska Ungdomsförbund FSU.