”Beslutanderätten i en förening tillkommer medlemmarna.” Så står det i Föreningslagen. Föreningar grundas för att minst tre personer har ansett att det behövs en förening och de har skrivit en syftesparagraf, som sedan godkänts av PRS då föreningen registrerats. Sedan är det medlemmarna som, i enlighet med stadgarna, beslutar om verksamheten. Ändå hör jag ofta andra, till exempel finansiärer, samarbetspartners eller helt utomstående, ifrågasätta om vissa föreningar är onödiga, borde slås ihop eller borde göra mer. Men föreningar är inte företag, och civilsamhället kan inte förstås med marknadens logik.
Varje förening har fötts ur engagemang. Några människor har samlats kring en idé, ett behov eller en dröm, och valt att skapa en gemenskap. Därifrån växer verksamheten – inte för att någon utifrån säger det, utan för att medlemmarna vill. Och då kan det finnas fler föreningar som har liknande verksamhet.
Två företag som verkar på samma marknad och säljer liknande produkter eller tjänster konkurrerar, och det kan leda till att det går dåligt för båda, att ena läggs ner eller att de fusioneras. Marknadslogiken smyger sig ofta in och orsakar tankefel också när människor funderar på den idéburna sektorn. När det gäller föreningar så är det varken fel med flera eller att det är flera som gör samma eller liknande saker. Som om det vore en faktor, inte det att människor väljer att vara medlem eller engagera sig i en viss förening.
Det finns inget ”rätt antal” föreningar. Engagemanget avgör, och människor väljer själva vilka organisationer de vill stödja. Det frivilliga arbetet i Finland motsvarar 3,2 miljarder euro årligen, och bygger på att människor vill bidra. Försvinner känslan av mening så försvinner också engagemanget. Därför är det medlemmarnas röster som räknas, inte andras åsikter om vad som är ”lagom många” föreningar eller vad de borde göra.
En förening har inget ansvar att lösa alla samhällets problem. Den ansvarar för sitt syfte och endast på det sätt som medlemmarna beslutar. Vill någon förändra, då sker det via medlemsmötet, inte via externa åsikter. Finansiärer kan välja att stöda eller inte, men de kan inte köra över föreningens demokratiska processer.
När jag som ny verksamhetsledare på Förbundsarenan besökte våra medlemsorganisationer insåg jag att också jag tänkt fel. Jag trodde att jag skulle kunna se överlappningar och tydliga behov av sammanslagningar. Det var dock alldeles uppenbart att det inte finns för många förbund. Tvärtom: de har olika syften, verksamheter och fyller olika luckor och nischer för olika människor, och just den mångfalden är en styrka.
Förändring sker ständigt – föreningar slås ihop, läggs ner eller utvecklas. Men alltid på medlemmarnas villkor. Det är demokratins kärna, och civilsamhällets stora värde.
Så nästa gång någon säger att det finns för många organisationer, låt oss i stället lyfta fram vad de faktiskt betyder: gemenskap, demokrati och drivkraft att tillsammans skapa ett bättre samhälle. Det är grunden för civilsamhället: demokratiska organisationer med ett egenvärde. Det är lätt att förvilla sig och tänka i businesstermer, men här är valutan engagemang, inte euro.
Tack och hej – tack för mig!
Mari Pennanen har varit verksamhetsledare på Förbundsarenan från september 2015 till oktober 2025 och har i Ingången-bloggen skrivit om aktuella ärenden inom civilsamhället.