Text: Robert Nilsson
När jag träffar förbund och förenignar brukar jag säga att fundraising är framtiden och att framtiden börjar nu. Inte sällan möts påståendet med viss skepsis. Därför vill jag ta tillfället i akt att utveckla vad jag menar – och varför det är dags att agera nu.
Det nya normala – också för civilsamhället
Under och efter coronapandemin blev begreppet det ”nya normala” lite av en slogan. Det handlade om distansarbete, hybridevenemang och nya sätt att organisera vardagen. Men det finns också ett nytt normalt för civilsamhällets finansiering. Det handlar om minskade statsunderstöd.
Jag hävdar att civilsamhället aldrig kommer tillbaka till de nivåer av offentlig finansiering som tidigare funnits i Finland. Och nej, fondunderstöden kommer inte att räcka som kompensation. Fonderna kan inte, och ska heller inte, kompensera då staten drar sig undan. Så – hur ska civilsamhället då finansiera sin verksamhet?
Det är ett sätt att säkra resurser för utveckling, inte bara överlevnad.
Två trender pekar i en ny riktning. Det finns faktiskt positiva tecken. Det privata givandet ökar. VaLa (Ansvarsfullt Donerande rf) har återigen kartlagt finländares donationer till civilsamhället. Resultatet: fler människor och företag donerar till civilsamhället.
Samtidigt visar Sponsorointi ja tapahtumat SPOT ry:s rapport att även sponsringens marknadsvärde ökar i Finland.
Två oberoende rapporter visar alltså att kapital i form av donationer och sponsring är på uppgång. Det är inte förhastat att säga att fundraising således spelar en allt viktigare roll.
Fundraising är mer än bara insamling. När jag talar om fundraising menar jag inte bara donationer. Begreppet är bredare än så.
För mig handlar fundraising om att söka och få ekonomiskt stöd för en sak – genom gåvor, sponsring eller strategiska samarbeten. Det är ett sätt att säkra resurser för utveckling, inte bara överlevnad.
Det går inte att tala om civilsamhällets ekonomiska läge utan att också belysa ironin i situationen. Å ena sidan ställs civilsamhället inför anpassningskrav och minskade resurser. Å andra sidan lyfts civilsamhället av beslutsfattare som en viktig partner i samhällsbygget.
Men vad betyder partner, när förutsättningarna är ojämlika?
Anpassning kräver påverkansarbete
Det finns egentligen inget val. Vi behöver anpassa oss till den nya spelplanen. Det betyder att vi måste jobba gemensamt med:
- Påverkansarbete
- Kommunikationsinsatser
- Delning av kunskap, nätverk och erfarenheter
När det gäller ekonomin bör påverkansarbetet fokusera på konkreta förändringar i lagstiftning och regelverk:
- Höj gränsen för småskaliga insamlingar (från 10 000 euro) och förläng perioden (från tre månader). Anpassa även reglerna för enkel bokföring.
- Se till att diskussionen om arvsskatt också inkluderar civilsamhällets roll och potential.
- Utöka möjligheten till skatteavdrag för donationer så att det gäller alla organisationer – inte bara vissa sektorer.
Tillsammans gör vi skillnad
Påverkansarbete pågår redan. Men fler organisationer behöver lyfta frågorna i sin egen kommunikation, för när vi agerar tillsammans får vi större genomslag. Konkret bevis för detta har vi sett när Förbundsarenan koordinerat synlighetskampanjer för våra medlemsförbund. Då har budskapen nått långt och brett. Vi kan göra vår röst hörd och få till synergier då vi arbetar tillsammans.
Det finns också konkreta framsteg då det gäller donationer. Flera förbund har senaste åren ansökt om och beviljats insamlingslov – inte bara för sig själva, utan även för sina medlemsföreningar.
Det här är en positiv utveckling. Det ger även mindre föreningar, som annars inte har resurser att söka egna lov, möjlighet att bedriva medelsinsamling.
Så – är fundraising framtiden? Det korta svaret - ja.
Det längre svaret. Det nya normala lämnar oss få alternativ. Men det betyder inte att vi är maktlösa. Det är upp till oss i civilsamhället att forma vägen framåt – genom gemensamt påverkansarbete, smart kommunikation och samarbete.
Tillsammans kan vi skapa förutsättningar för att fundraising inte bara blir ett måste – utan en möjlighet.
I Finansieringsfunderingar-bloggen skriver projektledare Robert Nilsson om vad arbetet med olika finansieringskällor för förbunden får honom att fundera på.
