Vill civilsamhället ha donationer eller investeringar?

BLOGG. Förbund och föreningar ansöker om bidrag. En del ber också om donationer. Men hur tänker vi kring att be om investeringar? Förbundsarenans projektledare Robert Nilsson funderar kring vad detta betyder för våra verksamheter.
Text: Robert Nilsson
Bild: Joanna Lindén-Montes
 

När nätverket Ashoka Nordic ordnade sitt ”Waves” evenemang i Helsingfors i september med fokus på att utmana aktörer från olika sektorer att tillsammans skapa en hållbar framtid genom sociala innovationer så drog det fullt hus. På plats hade det samlats aktörer från civilsamhället, personer från näringslivet, representanter från stiftelser, filantroper och ”changemakers”.

Ett syfte med dagen, en önskan från arrangörerna, var att alla deltagare vid dagens slut skulle ha lärt känna en ny person. Ett annat syfte var att begreppet changemakers skulle öppnas upp och diskuteras. Inramningen var god, stämningen på topp och de samlade människorna ivriga.

Jag kunde gissa mig till vad en changemaker var för slags person. Begreppet i sig var nytt men gissningen skulle vara att en changemaker var en person som förändrar eller till och med leder förändringar. Det visade sig att begreppet var mycket vidare än så.

En gemensam nämnare för alla talare var att de var, om än på olika sätt, personer som drevs av att göra något åt något som de fann orättvist, oetiskt, fel eller tokigt. De var alla personer som arbetade för förändringar.

Det sattes stort fokus på viljan, och vikten, av att göra en "impact"

Det fanns vissa återkommande tema i alla föreläsningar, presentationer och intervjuer. Det sattes stort fokus på viljan, och vikten, av att göra ett tydligt avtryck. En ”impact”. Att kunna göra ett avtryck för, och med, framtida generationer. 

De filantroper som hade samlats för evenemanget, som alltså också drevs av att åstadkomma mätbara resultat och avtryck, hade även en annan sak gemensamt. Ingen av dessa talade om att de donerade. De ansåg att de pengar som de själva, eller deras familjer, valde att satsa på olika verksamheter eller projekt var investeringar.

För att citera en talare: ”Vi investerar endast i sådant som ger något tillbaka. Det som det ska ges tillbaka är inte pengar utan att människor har nytta av vår investering och att människor mår bra eller får en säkrare tillvaro”.

Jag har länge funderat på detta med donationer och investeringar. Om vi lyfter blicken en aning och tittar utåt i världen så är begreppet investering allt vanligare i sammanhang då privata donatorer, och företag, gör sina satsningar. Det framkom det med stor tydlighet att begreppet investering är här för att stanna.

Borde aktörer i civilsamhället också börja använda sig av begreppet investeringar istället för donationer?

För mig, som har en bakgrund inom medelsanskaffning, var detta något av en ögonöppnare. Borde vi, aktörer i civilsamhället, också börja använda oss av detta begrepp när vi närmar oss företag och privata donatorer?

Donationer är etablerat. Både som begrepp och företeelse. Men kan begreppet investering vara ett sätt att potentiellt locka mer uppmärksamhet till vår sektor? Detta var vad jag diskuterade tillsammans med några andra representanter från civilsamhället över en kopp kaffe på eftermiddagen. Trots allt är det ju upp till oss att bana väg för förändring om vi vill uppnå just förändring. Är det dags för oss som aktörer i civilsamhället att se på oss själva även som changemakers? Vi var alla överens om att detta tog vi med oss för att fundera mer kring.

En annan sak jag tog fasta på var hur mycket ordet misslyckande lyftes fram. Inte som en negativ sak utan som en nyckel till lärande och framgång på sikt. Jag tror att många av oss kan känna en oro i vårt arbete. Får ett evenemang tillräckligt med deltagare? Har vi fokus på rätt saker? Att våga testa, utmana och våga göra fel betonades i alla sammanhang under seminariedagen. Om något blir eller går fel, lär av detta och gör om. Egentligen inte något nytt i sig. Men, ack så fräscht att höra det igen.

Ett problem och en lösning per dag!

Avslutningsvis ett tips för att utmana sig själv. En föreläsare berättade att han valde att utmana sig själv varje dag genom att identifiera ett problem och hitta en lösning till det problemet. Han erkände att han ibland kom med lösningar som inte var optimala, men likväl en lösning. Det var hans sätt att sätta in sig själv i ett mind-set av att jobba lösningsfokuserat. Det ska jag också göra från och med nu. Ett problem och en lösning per dag.

Robert Nilsson är projektledare vid Förbundsarenan för projektet Finansieringskällor för förbunden. 

 Läs mer om projektet